Nu har man i alla fall sin bil här hemma på Gotland. Det har varit ett evvla slit att få saker och ting att passa ihop!
En bror som ska hjälpa till att besiktiga den i Norrtälje (närmsta bilprovning), en pojkvän som måste köra hem den till Gotland. En farmor som måste köra ut oss till Rånäs där bilen stod.
Men tillslut gick det!
Något stressat dock.
Vid 12.00 i fredags åkte vi till brors jobb (som tur är jobbar han i Rimbo, så vi slapp åka långt!) och hämtade upp honom. Vi drog oss ut till Rånäs för att hämta bilen.
Det är här det intressanta börjar..
Vi kollar lampor och däck och bränner iväg till närmsta mack i Rimbo igen. Enligt min checklista ska man ha en varningstriangel i bilen, fixa spolvätska och annat smått.
Jag kutar in till macken eftersom det är riiiiiktigt brådis.
Jag till expediten: Brådis! Bilprovning! Spolarvätska och varningstriangel! *pust* *stånk* *stön*
Expediten: Att folk alltid ska vara ute i sista minuten.. lär ni er aldrig? Spolarvätska finns, men jag sålde den sista varningstriangeln för en stund sedan..
*paniiiik*
Häller i spolarvätska och fick låna farmors varningstriangel.
Klockan var nu 12.45, vi skulle vara vid bilprovningen klockan 13.00, det tar MINST 20 minuter in till Norrtälje från Rimbo.
Bilen skuttar iväg! Bromsarna tjuter, lösa delar skramlar i bak. Trafikfara? Vadå? Det är ju min Pärla!
Oljelampan blinkar i takt med att parkeringspromsen hoppar i farten. Bror smäller till den och lampan slutar blinka i några sekunder, tills parkeringsbromsen börjar hoppa igen. Det är disko bland lamporna.
Bror testar att spruta upp spolarvätska på framrutan. Jag och lillesyster satt i baksätet och garvade när vi såg hur det sprutade BREDVID bilen och inte alls på rutan!
(Varför ingen av oss satt i fram var för att vi inte fick upp den högra dörren. Varken inifrån eller utifrån. Men hon är fortfarande en Päääärla! Med fungerande högerdörr eller ej! hehe)
På motorvägen gasade vi järnet och det skramlade och gnisslade.
När vi precis kommit in till Norrtälje (prick 13.00) började lillesyster sätta igång hjärnkontoret:
Lillziz: Alltså… hörs det ut när det gnisslar sådär när vi kör?
Jag och bror i kör: Jaaaaa.
Lillziz: FY FAN VAD PINO! *samtidigt som hon försöker huka sig så att ingen ska se henne i baksätet*
Från att ha asgarvat åt bilen och dess otroliga, ehh, charm, så skämdes hon nu och skrattade inte alls lika mycket längre.
Och som ALLTID var det kökökökö in till Norrtälje från E18, så vid 13.10 var vi framme vid bilprovningen. Knappa in reg-numret och som TUR var så fick vi “ni är placerade i kö” och blev inkallade PRECIS när vi kom fram. Evvla tur!
Vi gnisslade oss in i bilhallen och en lagom munter tjej tog över..
Jag betalade och sedan satte cirkusen igång.
Biltestarbruden: Har ni varningstreangel?
Jag: *stolt* Den ligger i bak! *pekar*
Biltestarbruden: ehh.. höger framdörr går inte upp.
Vi 3 syskon: *visslar och tittar oss omkring*
Biltestarbruden: Spolarvätskan funkar inte..
Vi 3 syskon: *tittar lite på klockan* (ingen av oss hade någon klocka)
Bilbruden fixar. Gasar. Testar. Kollar.
Hon hissar upp bilen, börjar slå med en minihammare. Rosten bildar en stor hög på golvet.
Biltestarbruden: ehh.. det är lite rostigt här under *poff! så försvinner hon i ett stort rostmoln*
Bror: Du vill inte köpa bil?
Biltestarbruden: *slår fortfarande under bilen och det bara rasslar till när rosten lossnar*
Jag: Hon är en oslipad diamant!
Biltestarbruden: V Ä L D I G T oslipad! *bankbankslå*
Biltestarbruden: Kan ni komma och titta här ett tag?
Vi 3 syskon: *gruppsamling runt henne och höger däck fram*
Biltestarbruden: Som ni ser här *slår lite på däcket* så går det inte att rubba en milimeter! *hänger på däcket och demostrerar att det verkligen inte går att rubba en milimeter*
Bromsklossarna var helt borta och det var bara järn mot järn. Därav det jobbiga, gnisslande ljudet.
Jag som tänkte att; har vi tur kanske min lilla Pärla bara råkat fått en släng av Volvosjukan, för Volovbilar gnisslar ju ALLTID!
Men så var inte alls fallet..
Jag känner att hoppet är ute. Hur i HELVETE ska vi få köra hem den här jävla skrothögen till Gotland?
Det kommer på tal att A ska komma ned på lördagen och att vi ska köra hem den och att han kan mecka med bilar och att svärfar har verkstad osv.
Och efter den lilla snyfthistorien så körde hon iväg med bilen.
Hon brydde sig inte ens om att tuta innan hon körde ut ur hallen - som alla andra bilar och biltestare - hon kände väl att det inte skulle rädda något. Men jag kan STOLT meddela att tutan funkar utmärkt! Så jag är nästan lite besviken över att hon inte testade Pärlans oerhört vackra tuta.
Nu har det totalt gått 40 minuter, och biltestarbruden kommer in igen. Bror hade stått ute och då hade hon sagt att bilen inte skulle gå igenom och få totalkörförbud till 95% chans, men/och att hon skulle ha en andra åsikt om bilen.
Efter ytterligare 15 minuter kommer hon tillbaka.
10 fel på bilen och 3 “bra att veta”-senare säger hon att jag ska få köra bilen till Gotland. Så vi behövde inte ringa en bärgningsbil och bror skulle hinna spela sin fotbollsmatch.
Och jag ska tydligen tacka bror för detta, för allt var ju HANS förtjänst. För han hade ju totalcharmat den där biltestarbruden. ohh ja.
I alla fall om man ska tro på vad bror sade i bilen påväg hem..
JAG däremot, tror att hon bara var jävligt schysst. Om det nu finns bilprovningsfolk som kan vara det.. Så slutet gott allting gott! Vi har ju fått hem bilen till Gotland i alla fall.
Sedan behöver jag väl inte nämna att höger framdäck bara rykte när vi kom fram till Nynäshamn idag. Det där “järn mot järn” var ju inte så bra, som sagt. hähähä.
Men ANNARS, om man bortser från dåliga bromsar, en skitseg växellåda (bror hade svårt att få i 5:an, A hade svårt att få i 3:an och biltestarbruden fick aldrig i 1:an), att bilen är rostig undertill, att blinkersen lägger av i mellanåt och att det skramlar och har sig - så är det en kanonbil!
Det positiva är i alla fall att höger dörr gick upp utan några som helst problem när vi kom hem från bilprovningen (bara sådär!) och att det är lätta fel att rätta till. Det är tur att jag har A och svärfar i dessa lägen!
Och att motorn är otroligt pigg, den startar utan några som helst problem och går utav bara satan! (Och drar otroligt lite).
Jag är såå stolt över min lilla Pärla! Trots att hon var motsträvig på bilprovningen och blir lite putt när man trycker på “varningsblinkers”. Menmen, hon är ändå min första bil! Always a place in my heart!
