April 26, 2008
Woogum.
Vet ni vad?
Jag är så glad och tacksam att ni återkommer hit, och skriver en rad eller två ibland. Även om det är “struntsaker” eller inte. Om det bara är två ord eller etthundratvå ord. Era små kommentarer gör mig alltid glad! Och jag vill bara tacka för dem!
Jag skriver egentligen bara en massa rubbish, men ni kommenterar ändå min skit. Det är kul, även om jag inte förtjänar det ibland!
Ofta brukar jag faktiskt sitta och fundera på att dra igång riktiga diskussioner i bloggen. Prostitution? Människohandel? Pälsindustrin? Får man säga “negerboll”? Varför är det mer ok att säga “negress” än “neger”? Varför konsumerar man så förfärligt?
Men all luft bara försvinner ur mig när jag väl tänker börja. Vart är mina argument? Vad tycker jag, egentligen? Hur ska jag få ur mina synpunkter och åsikter utan att det ska låta förjävla naivt och barnsligt?
Och så är det väl inte direkt jag, att skriva mina åsikter. Jag är bättre på att tala för mig, än skriva för mig. Men A skulle nog inte hålla med: “Älskling, vad heter de här runda, eller fyrkantiga, eller.. ja, jag vet inte, rektangulära kanske? Ja, alltså de här små kojorna som man kan koppla bakom en bil?”
“Ehh, husvagn?”
“Älskling, vad heter det där nu igen, när man är glad lixom.. och ba tänker glatt hela tiden? Motsatsen till när man är ledsen och sur hela tiden? När man ser på livet väldigt glatt och om någon säger ’ska vi hitta på något’ så svarar man inte ‘nej’ utan ‘ja’?”
“Ehh, positiv?”
Han tycker nämligen att jag är bäst på ord. Inte.
Däremot kan jag ordet för att förklara er: underbara.



















