Idag har vi, i den 23 gradiga värmen, varit ute vid Fridhem och plockat stenar på stranden.
Efter en hel del plockande sätter vi oss ned på stranden, jag, mom och lilliz. Vi plockar lite stenar och visar varann våra fynd, när jag helt plötsligt hittar en sten som är skitlätt! Så jag brister ut i ett “fan vilken lätt sten!” och skickar runt till Lilliz och mom. De säger att det bara är en gammal plastbit, och vi börjar garva när jag oxå inser det (det SÅG UT som en sten!), sedan börjar vi leta stenar på nytt.
Lilliz sitter och kastar stenar och jag känner för att filma havet, när mina förskräckligt kärleksfulla och inte alls så sarkastiska familjemedlemmar utbrister detta:
Jag kan egentligen inte tänka mig att det är ett dugg kul för er att se, men jag har verkligen garvat arslet av mig över detta. Inte bara över det att Lilliz brister ut i det jag hade sagt bara några minuter tidigare, utan för att hon låter som värsta pubertetskillen.
Sedan börjar vi garva när jag tar emot “stenen” och inser att jag blivit grundlurad. Mom och Lilliz hade bara hittat ännu en plastbit som de ville göra sig roliga över.