Det finns inget så fint som syskonkärlek.
Ren och skär syskonkärlek. Inte den man brukar prata om när man bråkar, utan när syskonen finns där. Bara en kram. Utbyta tankar. Få svar. Skratta tillsammans. Det speciella och mäktiga bandet, och oftast - den sjuka humorn.
När alla andra bara sitter och blänger och undrar vad fan man skrattar åt. Kärlek.
Sitter och tittat på någon film på 3:an. En lillesyster på 14 som blivit våldtagen, och storebror som är några år äldre, får reda på det och bara håller om sin lillesyster. Och lillesystern som bara gråter mot sin brors axel. Det tar verkligen tag i hjärtat.
Jag HOPPAS verkligen att jag kan få fler barn i framtiden. Inte “bara” ett. Jag skulle bli jättelycklig om jag fick ett, men jag tycker så otroligt synd om ensambarn, som aldrig har fått uppleva ett syskon.
De kommer aldrig kunna förstå vad jag menar och vad jag pratar om, de kan bara “tänka sig” hur det kan vara. Men aldrig riktigt förstå, och det tycker jag är oerhört synd.
Det finns alltid tusen olika anledningar till varför man har ett, fler eller inga barn, men skulle jag få den chansen i livet så hoppas jag på fler.
Jag älskar alla mina syskon, och jag är så glad att de finns! Oavsett hur ofta jag kan bli trött och irriterad på dem, så hoppas jag att de alltid kommer att finnas där och bara vara sig själva! 
Postad i Zarah Galore., kärlek. kl 3:10 den 17 August 2008
Jag håller fullständigt med dej! Jag skulle också vilja ha fler än ett barn eftersom att syskon är bland det bästa som finns. Jag bor ju i Norge nu och har redan varit borta 4 månader och jag saknar mina syskon mest av alla, särskilt nu när vi alla börjat växa upp lite men fortfarande är unga - vi har så otroligt kul tillsammans och kan faktiskt ha “normala” konversationer. Och jag saknar faktiskt det där smågnabbet med dom också :P
Kajsa: Jag tror man uppskattar sina syskon mer när man blir lite äldre, att man kanske förstår det där med syskonkärlek mer. När man bodde ihop, hela familjen, så var det ju en självklarhet, allting.
Och så var det ju förståss mer bråk.
4 månader är lång tid, men sådana perioder (om inte mer) har jag oxå innan jag träffar mina syskon. Nu har ju lillesyster äntligen flyttat ned till ön, med mamma, men storesyster har vi i Helsingborg och storebror i Norrtälje. Önskar ALLA kunde flytta ned till ön och inse att HÄR är livet.
Jag har en lillasyster, men hon är åtta år yngre än mig. När våra föräldrar skildes, bodde vi med en varsin. Så jag är mer eller mindre “ensambarn” men jag alltid velat haft syskon utan den stora åldersskillnaden. Så jag förstår hur du menar :) Skulle jag vilja ha barn, så skulle det bli två stycken.
Sanna: Tråkigt när sånt händer. Och det kanske är svårare när man är “sladdsyskon” (eller vad det heter?), att det blir många år mellan..
jag såg också den filmen..igen =) I löööv my sister
skulle inte klara mig utan henne..
Ilöööv my sister too, hon är bäst, och snällast i hela världen.
Jag läser dina fina ord och inser att jag aldrig kommer få uppleva det, syskonkärlek. Det är när man läser sådana här kärleksförklaringar det gör extra ont att inte ha några syskon.