Det gör så ont i hjärtat.
På gården där mom nu flyttat ifrån bor det runt 17 vildkatter.
På samma gård i den stora ladugården och under moms fd. altan.
Det var kanske 2-3 stycken av alla dessa katter som man kunde komma nära och klappa på.
Mammas fd. “hyresvärd”, som bor i det stora huset på gården, köper hem kattmat och lagar mat till dessa katter och ställer ut.
Visst låter det fantastiskt underbart? Att han tar hand om dessa kissar, som egentligen inte har något riktigt hem, och som är helt vilda.
Men det har gått över styr.
“Hyresvärden” har knappt råd med mat till sig själv, och så springer han och köper kattmat för sina sista slantar.
Men det som gått över styr är helt enkelt att dessa katter gärna gängar sig, detta har resulterat i X antal kullar med nya kattungar.
Så fantastiskt, tänker ni (?)
Jag vet inte jag.
Grannbarnen hade sprungit runt och räknat kattungarna, de fick ihop 17 kattungar. Mom hittade 3 till på sin övervåning.
20 nya katter. 20 nya VILDkatter.
“Hyresvärden” har inte tid att kela med alla kattungar, och de är redan nu förfärligt söta skygga.
Det är sådana här tillfällen som är läskiga.
Där kärleken till djuren har gått över styr.
Jag lider verkligen med “hyresvärden”. Men främst katterna.
Kalla vintrar. Svårt att hitta mat när den inte serveras osv.
Nej, fy fan..
Inte nog med det, varenda liten kattunge jag stötte på idag hade rinnande ögon.
Ögon fulla av var. Det gjorde så ont i hjärtat att se..
Jag vet inte om det är vanligt när det kommer till vildkatter. Eller om det är livshotande eller om det försvinner när de blir äldre..
De få kattungar vi kunde få tag i, och hålla i (två stycken) såg inte alls friska ut. Även om de åt och lekte som vilka busungar som helst.
Minstingen, som ser ut som en dunboll, fångade verkligen mitt hjärta.
H*n tultar omkring i ladugården och verkar inte ha så stor koll på vilken värld som egentligen väntar honom/henne.
Jag önskar så förfärligt att h*n ska få komma till ett kärleksfullt hem. Bli tam. För jag tror inte alls att det är en omöjlighet. H*n är så pass liten ännu, att det går att ta upp henne/honom i famnen och gosa, och h*n ligger kvar.
H*n somnade tom. i mammas händer en stund när hon höll i honom/henne..
Och ögonen bara rann..
Det är FAN hur långt det hela har gått.. jag blir förbannad och ledsen.
Det är nästan så att man vill att han ska börja skjuta av dem. För deras skull.
Det tar emot så förfärligt att skriva så.
Men 17 vuxna vildkatter, och snart 20 vuxna till? Det går inte!!
Och Dunbollen.
Sötaste, mest fantastiska lilla Dunboll.
Fan vad jag vill ta hem dig. Fan vad jag vill ge dig den kärlek och vård du förtjänar. Det vill jag med alla kattungar och katter. Men det känns så försent med alla andra, tom. de lite äldre kattungarna. Men Dunboll. Någonstans känner jag hopp.
Men vem vill ha Dunboll? Jag vill. Men jag kan inte. Vad fan gör man?! 
Postad i djur & natur. kl 0:59 den 02 August 2008
Den ser verkligen ut att inte vilja släppa taget, på nedersta bilden till vänster :(
Pernilla: Nej, h*n ville inte riktigt det heller. Höll sig kvar med klorna, samtidigt som h*n ville ned ibland. Men det märktes att h*n gillade att bli gosad med..
Ja, vad ska man göra i en sån situation?
Söt var i alla fall den där lilla dunbollen :D
Guu så sööt den var…förstår dig, skulle faan inte kunna släppa den, men 3 katter kan ju lätt bli en för mycket i en lgh
Men NÅT måste man väl kunna göra, nån måste man väl kunna kontakta, det måste väl finnas nån man kan få hjälp av (polisen, djurskyddsföreningen, djurens vänner, kommunen, katthem.) ja jag vet inte riktigt.
Kajsa: Vet inte, och det är så hemskt! Jag hatar att vara hjälplös..
För att inte tala om hur hjälplös den där lilla stackaren är!
Alice: Nej, det går inte med 3 katter. Oavsett hur mycket jag skulle vilja..
Funderade på katthemmet, iaf för denna lilla krake (resten är nog däremot för vilda..), men vad skulle det bli för liv, om ingen vill ha honom när han väl är där?
Nej usch, vill bara gråta känner jag.. det är så sorgligt..
Det är nog ganska vanligt med sånt här. Det dumma är ju dessutom att det blir inavel också så de kommer ju tillsist bli sjuka av det också. Skjuta av och sterilisera de som blir kvar är nog det bästa.
Usch det är så hemskt sånt här.
Otroligt söt dunboll…=)
åh mitt hjärta smälter,man vill ju inget ont ska hända dom små liven.åh tänk att få med sig en sån hem från gotland skulle va såååå mys.
Men.. varför i hela fridens namn har de inte tagit pengarna till att kastrera de första 17 katterna så det inte blir fler hemlösa katter!? Visst är det behjärtansvärt att det finns någon som ger dem mat, missförstå mig inte, men om människan från början inser att vi har gjort katter beroende av oss och istället för att låta det gå så långt som det har gjort i detta fallet, kastrerar de katter som finns så det inte blir fler hemlösa katter som katthatare svär och lever loppan över. Har de inte råd så be om hjälp!
Att kastrera en hankatt kostar ca 350 kronor. Om flera betalade för varsin hankatt skulle ju förökningen stanna upp till sist.
Människor låter sina tama katter bli med kattungar som folk sedan hämtar hem istället för att man kastrera alla tama katter och tar hand om det eländet som redan finns. Varför skaffa nytt när vi inte kan ta hand om det som finns?? Det är bortom min förståelse hur förbannat egoistisk människan är i denna frågan. “Jag vill ha en katt som brås på mig” och allt vad ursäkterna kan heta. Det borde ta mig fan vara lag på att kastrera sin katt, i alla fall tills dess att det här problemet har kommit till en lösning och katten har fått en högre status.
Jag kan inte hålla med om att kärleken har gått överstyr, snarare tvärtom. Vore kärleken tillräckligt stark hade fler sett bortom sina egna behov och skaffat sig hemlösa katter istället för kattungar från tama katter där ägaren inte tagit sitt ansvar och kastrerat sin katt.
Malin: Ja herregud ja! Deth ela kommer ju bara sluta i ren katastrof, om det inte redan gått så långt.. det är ju liv vi pratar om. Personligheter. Jag tycker allt bara är så jävla fruktansvärt!!
Angel: Jag känner samma sak. Vill oxå ta hem, men man måste vara realistisk oxå… vilket är så hemskt..
Elin: Det är ju egentligen en väldigt, väldigt lång historia. Men för att dra den kort lever ju “hyresvärden” i en värld av skulder, och kommer troligtvis bli tvungen att “tvångssälja” hela gården. Så visst, man kan sitta och säga att “man skulle ju kastrerat från början”, och visst tänker man så, men nu är det försent och 350 kronor x 17 (eller mer, för det är väl dyrare att kastrera honkatter?) blir en rätt saftig summa.
I början av sommaren skulle han iväg med någon/några (minns inte hur många, men inte fler än 3) katter och sterilisera/kastrera dem. Troligtvis de som är lite mer tama, men skadan är ju redan skedd.
Sedan pratar du om att be om hjälp? Vart får man hjälp till att fånga in vildkatter och kastrera dem? Vem gör sådant gratis eller till en billig peng?
Det måste ju sättas upp fällor och annat skit runt hela gården eftersom det är omöjligt att komma nära dem..
Sedan kan jag bara säga att jag håller med dig, och man önskar ju att fler insåg hur jävla förödande det är att ha utekatter som springer omkring och sätter på varann - man MÅSTE kastrera! Men som sagt, just i det här fallet har det ju inte blivit så, och nu är det försent och allt är bara förjävla hemskt och sorgligt… och jag vill inte ens tänka på hur många vildkatter och hemlösa stackare det finns runt om i hela Sverige.
Ditt sista stycke kan jag dessvärre inte svara på, då jag inte vet hur det hela började. Ladugården har ju stått tom i flera, flera år, och det kan ju ha varit EN grannkatt från början som fått kattungar på loftet och sedan har det bara eskalerat. Jag kan inte svara på om det är “hyresvärden” som en gång i tiden skaffat sig en katt och sedan skitit i allt. Men som det ser ut nu så verkar han ju känna att han måste ge dem mat eftersom de bor på hans gård..
Så jag skulle absolut säga att det är en kärlek som gått överstyr.
Det är hemskt, men jag var på någon loppis i Visby där pengarna gick till hemlösa katter. Kanske går det att försöka få den organisationen att ta hand om katterna?
Josefin: Du minns inte vad organisationen hette?
Just därför skrev jag “hankatter” då honkatter är dyrare att kastrera. Att kastrera hankatterna räcker ju för att det inte ska bli tillökning.
Det finns katthem för hemlösa katter som visserligen brukar vara överfulla, men när det gäller en sådan här stor samling vilda katter har jag erfarenhet av att de tar sig an problemet. Med hjälp menar jag hjälp av allmänheten, djurvänner som jag själv t ex. Jag kan betala för en kastrering, du kanske kan betala för en kastrering och exempelvis alla andra som kommenterat och tycker det är så sorgligt skulle kunna avvara några hundralappar osv. Det är därför jag ifrågasätter hur mycket kärleken egentligen har gått överstyr lr inte. Är den tillräcklig för att människor som har möjlighet ska se bortom sina egna behov.
Människor som bor runtomkring gården borde ju ha en åsikt om alla katter tycker jag..
Men blir hyresvärden tvungen att sälja gården måste ju nästkommande ta sig an problemet om inte nuvarande gör det. Och risken är väll stor att problemet löses den enklaste vägen, dvs människan kan inte hantera det den försatt sig i och dödar istället. Men nästa gång? Och gången därpå? Jag blir fruktansvärt förbannad när människan ser döden som utvägen då den inte kan ta sitt ansvar. Ungefär som om det är en petflaska vi lägger i naturen och hoppas att den förmultar… Sedan tror att det inte blir konsekvenser av vårat handlande som vi är tvungna att möta.
Elin: Men vad är då utvägen om man kastrerar dem, säg idag, när kattungarna redan är födda?
Död kanske inte är utvägen, men vad är ett hem på ett katthem som oftast är överfulla? Hur deprimerad/stressad kommer inte en vildkatt vara, som sitter fast i en bur?
Den utvägen kan jag bli förbannad över. Stänga in katter som redan är vilda, jag tror inte man kan tämja vildkatter till att bli tama. Och framförallt inte i burar på ett katthem. Och om man skulle ta hem dem? Placera dem i hem där de skulle bli innerkatter (skulle de bli utekatter i nya hem så skulle de väl antagligen rymma och/eller troligtvis flytta ut igen). Jag har väldigt svårt att se en positiv lösning till det hela. Springa lösa och frysa på vintern, jobba riktigt hårt för att få mat eller bli instängda i en bur på ett överfullt katthem och troligtvis bli stressade och deprimerade eller försöka hitta ett hem till alla 37 katter där de då skulle kunna bli tama (vilket jag har väldigt svårt att tro)?
Och att kastrera alla katter nu, borde ju vara den absolut bästa lösningen MEN, de som finns, de finns ju redan. Då har man ju stoppat problemet med framtida katter, men problemet med de nuvarande 37 katterna då? Kattungarna som föddes nu i sommar kommer troligtvis leva i flera år till. Sedan borde man väl antagligen kastrera honkatterna oxå, det finns ju fortfarande en hel del grannkatter, troligtvis, som man inte vet om de är kastrerade eller inte. En av alla vilda honkatter på gården behöver ju nödvändigtvis inte bli påsatt av en av hankatterna på gården, kan ju lika gärna vara den tama grannkatten..
Nej, jag vet inte jag. Det är en fruktansvärt svår situation. Har i vilket fall kontaktat ett katthem och bett om råd, även om JAG har svårt att se lösningen i att stänga in dem i burar och vänta på någon snäll själ ska ta hem dem och försöka få dem tama.
http://www.hemmetsjournal.se/hj/Reportage.aspx?id=35796
Det måste vara den föreningen jag pratar om?
Det kan väll aldrig vara försent att kastrera, oavsett mängden kattungar. Desto större anledning att göra det så snabbt som möjligt så det inte blir än fler kattungar. Och dessutom kastrera kattungarna när de får åldern inne. Att någon granne inte har tagit sitt ansvar som kattägare och kastrerat sin katt är ännu ett bevis på att det borde lagstiftas om kastrering tills vidare. Sedan ser det faktiskt som så ut att ägaren till hankatten som betäcker honkatten är “underhållningsbetalsskyldig” om hon får en kull (då det inte är planerat och uppgjort i förväg ägare i mellan).
Som tur är ser inte alla katthem likadana ut, neråt Skånetrakterna vet jag att det finns katthem som jobbar med jourhem. Människor som ställer upp och tar hand om katterna och får mat o dyl av katthemmet tills man hittar ett permanent hem till katten.
Nu har ju människan låtit denna situationen gå så långt redan att man kanske inte kan rädda alla katterna i och med att det blivit så förvildade, men döden är ingen utväg för mig, utan ett stort misslyckande. Att intala oss att det ‘är bäst för katterna’ är att stilla vårat eget dåliga samvete som inte handlade tidigare. Även om det för endel katter inte längre finns något annat alternativ än att dö snabbt eller långsamt. Hoppas bara att någon kattägare där ute lär sig av det här så de inte dör förgäves.
Ser nu att du har ändrat slutet i ditt inlägg. Hoppas att katthemmet kan hjälpa Er.
Sånt är riktigt jobbigt att se,man lider verkligen med djuren och med “ägaren”. Jag skulle nog be dig att ringa till Gotlands katthem,tror faktiskt de även kan hjälpa till angående de vilda katterna.De gör allt för att det inte ska finnas vildkatter på ön och om jag inte minns helt fel så var det de som försökte rädda vildkatterna/sommarkatterna på Gråbo för antal år sedan.. nr till gotlands katthem (finns även i Follingbo) är 217337 men detta kanske bara gäller deras loppmarknad,det andra nr är till Follingbo och verkar vara mer angående katthemmen 261027 eller mail info@gotlandskatthem.se , deras hemsida är http://gotlandskatthem.se/ …berätta gärna hur det gick sen,och hoppas det ordnar sig till det bästa. Kan förresten berätta att jag gasade förbi ert hus för en vecka sedan ungefär,men inte såg jag ngt Turbotroll där inte ;)
Josefin: Tack, ska kolla in den!
Elin: Nej, försent att kastrera (både hon- och hankatterna) är absolut inte försent. Men det jag fortfarande hänger upp mig på är inte det, utan det är alla 37 katter som lever IDAG.
Problem inför framtiden är “lätt” åtgärdat med kastreringar (om han har råd till det), men som sagt, det är antalet katter idag som jag är orolig för. Och som jag lider med.
Katthemmen här på Gotland är oxå så - människor som ställer upp gratis.
Läste i tidningen om katthemmen här på Gotland, att de är så fulla att de skeppar över katter till Oskarshamn, just för att det inte får plats här. Men som sagt, jag väntar svar från katthemmet.
Sedan undrar jag bara, för du skriver aldrig riktigt hur du kanske hade gjort i denna situation, även om jag uppskattar dina kommentarer; du ser inte döden som utväg, hade du då valt att stänga in katterna på ett katthem i burar? Eller vad hade du gjort? Mest nyfiken eftersom det är skitsvårt att veta hur man ska göra. För jag kan för allt i världen inte tänka mig att katterna mår bra av att frysa på vintrarna, och slåss och jaga mat som knappt finns (framförallt inte på vintern) och kalla det för ett liv. JAG anser det vara djurplågeri om något. Precis som alla övergivna sommarkatter som ska klara sig på egen hand.. men det är vad jag tycker, om sedan andra anser att det är bättre att ha det så, att katterna ska fortsätta ha det så, så får det stå för dem. Men att slänga ing vildkatter i burar är oxå helt djävulskt i mina ögon.
Jag ändrade slutet eftersom jag skrev klart mailet till katthemmet, men för att alla andra oxå ska få ta del av det, tar jag det igen:
Vildkatter som blir instängda i burar på katthem - fy fan!!
P: Tack! Däremot har jag börjat med att maila dem nu. Om de har en bra plan för detta så kanske vi ev. pratas vid i telefon. Vi får se vad de har för syn på detta, och om de har plats för 37 vildkatter när det redan är överfullt (som jag skrev till Elin ovan så är katthemmen här på Gotland så fulla att katterna skeppas till Oskarshamn).
Jag återkommer absolut med updates! Om katthemmet är till bra hjälpt och ev. kanske slussar mig vidare, det spelar ingen roll. Däremot har jag väldigt svårt att tro att jag skulle klara detta “lass” helt ensam. Får jag inget stöd eller hjälp från dem så kommer jag dessvärre inte kunna göra så mycket mer. “Hyresvärden” blir även förbannad när man försöker prata med honom om katterna, troligtvis för att fler varit på honom om det, och för att han troligtvis vet själv hur långt det gått!
åååh.. men ååååh! Så jävla söt, om jag hade ett eget hem skulle jag hoppa på båten till Gotland och hämta Dunboll på en gång! Hoppas det löser sig för alla små kattisar
Fy fan Zarah…..jag ryser av sorg när jag läser detta.
Det finns nog bara en sak att göra..ringa djurskyddet. De MÅSTE fångas in och kastreras, behandlas och tyvärr eventuellt avlivas. Det är säkert massor med inavel..
Varet i ögonen är förmodligen en smittsam ögoninfektion - de smittar ju varann. De har säkert öronskabb och kanske även andra parasitsjukdomar också.
Finns det nåt djurskyddsstället på Gotland i närheten? Som kan komma ut och fånga in katterna och ta hand om dem?
Oj, borde kanske läst kommentarerna först..hehe. Ser nu att du redan börjat maila katthemmen. Bra!
Gulle dig för att du bryr dig så mycket, Zarahgumman! Fast det visste jag ju att du gör.. 
Lover: Hoppas oxå det löser sig. Den jag känner mest hopp för är som sagt Dunboll..
JR: När det gäller djur så blir jag otroligt ledsen. När alla andra bara bryr sog om hur människorna mår runt om i världen känner jag att jag måste ställa upp för djuren, och det blir automatiskt så att jag blir extra känslosam när det kommer till djur..
Jag väntar som sagt på svar, kanske att de svarar i veckan, för det har varit lite tyst nu lör, sön, men det kanske har sin förklaring. Jag HOPPAS att de kan hjälpa mig (och katterna, framförallt, såklart)!
Lite sent svar, men ibland har man annat för sig än att sitta vid datorn :)
Jag personligen hade reagerat mycket tidigare om jag känner mig själv rätt. Detta verkar ju inte vara någonting som kommer som en blixt från en klar himmel för varken dig eller din mamma(?) (eller för övrig omgivning heller för den delen). Men i den situationen som är nu hade jag gjort allt för att få tag på katthem, kommun o dylikt som har större resurser.
Sedan missupfattar du nog mig lite grand när jag skriver att döden inte är en lösning för mig, utan ett enda stor misslyckande. Dvs, jag kommer aldrig se döden som en lösning, en utväg må det vara, en stor fet bakläxa, men jag passar mig jävligt noga för att se det som en lösning. Därför att då har vi misslyckats något katastrofalt och iaf jag vägrar låta min tankegång gå i de hopplösa banorna som så många andras.