Har tydligen fått hundnojja.

Inatt drömde jag en underbar, samtidigt som det var en jätteledsam dröm.
Drömde att jag hittade en ryggsäck med en liten dvärgpudel i. Den var huuuur fin och gullig som helst, så jag tog hand om den. Den var kolsvart och krullig.
Men drömmen slutade med att den riktiga ägaren kom och hämtade den. Jag blev superledsen..

Jag har alltid tyckt att dvärgpudlar är fina, men det är konstigt vad drömmar kan förstärka känslor. För nu vill man ju nästan ha en sådan.
Söta är de faktiskt. Och man behöver ju inte förstöra dem genom att sätta fula tofsar i dem, och frisera upp pälsen så att de ser ut som statiskt hår. De ska vara sådär “normalkrulliga”, som vovven på bilden.
Men jag tror A skulle känna sig mindre manlig med en sådan liten hund.